Annons:
ToppBlogg.se Lägg till din blogg
visa alla Allmänt Bil/MC Data/IT Ekonomi & Finans Film/Tv Filosofi/Religion Fotobloggar Företagsbloggar Hem & Inredning Humor Hälsa Kultur Litteratur Marknadsföring Mat Miljö Mode & kläder Musik Nöjen Personligt Politik Resor Sex & Samlevnad Shopping Spel & Dobbel Sport Teknik Lägg till blogg logga in & ändra blogg Om ToppBlogg.se / faq Kontakta oss

Charlotte Therese - Allegro


En blogg för heta inlägg om katolsk kyrkoförnyelse, goda diskussioner, massor av humor, andligt liv, ekumenik, fredagsbibelblogg, fina foton, gissningsbilder, konst, kattblogg, balkongodling m.m.


Homepage » Besök Charlotte Therese - Allegro

Inlägg i Charlotte Therese - Allegro

Bästa kattvideon nånsin!!!
Det behövs egentligen inga kommentarer till den - bilder säger ibland mer än ord. Och här har vi en lycklig kisse, det är ett som är säkert. Om än något ovanlig... ;-)

"Nedtystade" högtalare fortsätter att förmedla sitt budskap
Den som tystas ner av den kyrkliga hierarkin blir automatiskt till ett skriande exempel på orättvisa, och det i sin tur blir till ett budskap som sprids snabbare än ringar på vattnet.Sr. Louise är bara ett exempel på detta. Jag har skrivit om henne tidigare, och lär skriva om henne igen, eller om någon av hennes orädda medsystrar eller bröder i tron: personer som rakryggat och med intellektuell heder i behåll står för den sanning de har upptäckt. I alla väder.Det är dessa som för kyrkan framåt också när det blåser hård motvind.***"Sr. Louise has been dismissed by Archbishop Daniel Pilarczyk from all diocesan positions and/or conferences on Catholic soil in the archdiocese of Cincinnati due to her support for the ordination of women in the Roman Catholic church. She was willing, she says, to leave the advisory board of the Women's Ordination Conference and to have her picture removed from their Web site. She was not willing to be forced to retract her support for the continued study of the theological foundation upon which the exclusion of women from Catholic ordination is based -- a clearly intellectually honest position.As a result, Sr. Louise, recently recognized by the city of Cincinnati as one of its outstanding civic leaders and, ironically, coordinator of Cincinnati's Intercommunity Justice and Peace Center, will be denied access to the idea development arena of the Catholic community where she is obviously needed most.Comments that followed the news story detailing the dismissal lamented "the loss of a voice like this" to the church.But they're wrong. The church faces precisely the opposite problem, whether it realizes it or not.Voices like this, voices that cry for justice, voices that point out the lacunae in the thinking of the theological community and are punished for their continuing pursuit of truth are not "lost." On the contrary. Those voices ring loud and clear around the globe for all the world to hear. One after another after another. And little by little, one silenced voice recruits ten, a hundred, a thousand, a society worth of others. All of them talking. All of them refusing to be silent."Läs hela artikeln (som bl.a. tydliggör det hela genom att återge Gandhis saltmarsch) här.

Ökenmärkvärdighet och andra andliga fällor
Facebook kan ibland vara riktigt bra som inspirationskälla, en igångsättare av hjärnmaskineriets vilda associationsprocesser.Så även idag.Ämnet gled via universums fascinerande expansion till inte mindre fascinerande inre rymder, och landade snart i öknen, med följande välformulerade ord, som jag inte kan låta bli att ta mig friheten att citera (vet inte om den som skrev dem vill återges med namn, men jag lägger till det här senare om så är fallet):"I ökennatten är himlen bara stjärnor och Jorden slirar till på Vintergatan, faller omkull, kippande. I ökennatten ser man inte handen framför sej, men ALLT annat!"Det fick mig att dra mig till minnes ett ord jag hörde för första gången igår, lika välformulerat, så jag skrev:"Öknen är bra - men man får bara akta sig för att bli "ökenmärkvärdig" - ett nytt ord som jag har lärt mig av Emilia Fogelklou igår."Detta är bara en av de saker som är bra att ha koll på under sin egen ökenvandring. Börjar guldsanden stiga för högt ovan öronen så börjar det bli farligt. Men det finns bot för allt. Ödmjukhet heter mirakelkuren mot ökenmärkvärdighet. Båda börjar på ö... No man is an island, associerar jag då hejvilt. Den ökenmärkvärdige tror annars ofta det.Spiritualitetsmissbruk, borde det väl nästan kallas, om ökenpiller intas i för höga doser... Andligt vagabonderi kallas ett liknande fenomen, men som är horisontalt snarare än vertikalt. Brer ut sig vitt på ytskummet så att det aldrig når djupet. Där motsvarigheten stiger så högt att ett nålsstick räcker för att få den anemiska ökenballongen att tappa luft och sjunka ända till marken.Det andliga intas bäst i små doser, så att det aldrig blir till konsumtion eller värre. Men det gäller ju att inte hoppa över doserna heller, börja lida brist... Ack, ja, faror lurar överallt. Medan ökenhundarna skäller i stjärnljuset...Tänkte att fler kanske kunde ha glädje av dessa tankar...Återkommer även till Emilia Fogelklou, en spännande kvinna vars skrifter jag just har börjat läsa delar av (nyutgåva på Cordia), och senare kommer att citera några pärlor från, och recensera.

Om ekumeniska strävanden
Att söka nå enhet genom ökad tolkningsmässig bokstavskonformism och dogmatiskt samförstånd kommer inte att kunna leda till annat än en bräcklig enad yta där minsta ny meningsskiljaktighet kommer att få den sköra isen att återigen brista.Enheten nås, nu liksom i alla tider, genom att var och en likt nattfjärilar söker sig till Ljuset, och där möter varann, brinnande i anden...Där blåser överflödsorden och människoregelverken bort som svarta sotflagor.Där framträder klart och rent: Det Enda Nödvändiga.***Detta inlägg får vid närmare eftertanke, så här dagen efter det heliga korsets upphöjelse, ingå i det ekumeniska kors-tåget, som nog får lov att rulla på tills evigheten bryter igenom tiden för gott. Gästbloggare som vill bidra med enhetsord är välkomna att höra av sig!

Visioner och reflektioner
Jag läser först nu i Dagen och sedan på stiftets hemsida om biskopens uttalande gentemot Katolsk Vision för några dagar sen, på sin trettioåriga prästvigningsdag, för övrigt.När jag läser hans fina ord om det sistnämnda fastnar jag särskilt för det följande:"Av de tre jubileerna är det trettio år som präst som är det allra viktigaste för biskopen. Han behöver inte ens tänka efter när frågan ställs.- Det är något speciellt att få den här nåden, att vara präst definierar hela ens vara, säger han./.../Att det var präst han ville bli visste den unge Anders Arborelius redan när han stod med ett ljus i ena handen och den andra på Bibeln och avsvor sig alla heresier i systrarnas kapell i Malmö den 17 november 1969.- Jag konverterade enligt den gamla riten, för msgr Bernhard Koch, berättar han. Jag minns att när jag gick därifrån så tänkte jag att ”nu är jag katolik” – det var omtumlande, ogripbart."Kan känna igen mig. I den omtumlande känslan - och i prästkallelsen. Som jag kände lika påtagligt som biskopen redan långt före min konversionsdag, och som inte precis minskade därefter, trots alla mina försök att bli av med den. Och som jag i motsats till biskopen får sörja över som en ofullbordad kallelse, istället för att fira några jubileum över (kunde ha firat minst tio år som präst vid det här laget). Det går det med. Att sorgset gå vidare. Den sorgen gör oftast inte lika ont som när en del konservativa katoliker obetänksamt vräker ur sig elaka, trångsynta, generaliserande och fördömande kommentarer om kvinnliga präster. Jag önskar att dessa som är så snara att kasta sten kunde se något av kallelsens innersta, ömtåligaste och vackraste väsen. Då kanske de skamset skulle lägga ner sina glödande stenar utan att kasta...?Jag kan också önska att biskopen, och andra katolska präster som med glädje och tacksamhet firar sina prästvigningsdagar, skulle ägna en tanke åt alla dem som i vår kyrka aldrig får bli präster, trots Guds enträgna och närmast övertydliga kallelse. För att bristfälliga människor i kyrkan har infört en sådan regel. Teologiskt omotiverad - trots många fruktlösa försök på senare tid att rättfärdiga den för att försöka avbryta alla samtal om frågan (såna metoder är direkt kontraproduktiva). Regeln är oevangelisk, pastoralt katastrofal, och inte allmänt praktiserad under de första tusen kyrkoåren.Detta om detta. Åter till stormen i vattenglaset. Biskopens uttalande alltså. För övrigt det andra i ordningen, varav det första publicerades i Katolskt Magasin för ett antal år sedan när Katolsk Vision nyss hade offentliggjorts. Då stormade det betydligt mer än nu. Det var närmast orkanstyrka i ett litet vattenglas. Över ett fenomen som är internationellt mer påtagligt än här hemma, vilket ofta syns i nyheterna jag skriver om.Skummar runt bland kommentarerna kring uttalandet. Noterar även att Dagens läsare känner sig "glada" över artikeln.Det gör mig fundersam. Hur kan man vara glad över en frostig debattsituation? Glad över låsta positioner? Eller är man glad över att biskopen tydligt markerar något (vad det än må vara)? Eller kanske glädjen är mest för att markeringen är just i KV's riktning? Skulle man glädjas lika mycket om det var traditionalisterna som fick sig en känga? Svara gärna på vad som gör er så glada, ni som röstade i Dagens enkät om detta.Vad jag länge har önskat, och ännu önskar mig, är ett öppnare och mer fördomsfritt katolskt debattklimat, utan aggressivitet och generaliseringar, utan onödiga polariseringar och i värsta fall anfallskrig från båda sidorna av Vägen.De senaste årens bloggdebatt i olika forum har lärt mig hur svårt det är. Och många gånger har jag varit på väg att ge upp. Men när jag ser på det nuvarande läget så känns det än viktigare att inte ge upp, utan hålla ut, i hopp om växande förståelse mellan oliktänkande, mer ödmjukhet och mer helig-Ande-ledning i debatten... För att allt detta i stora stycken har saknats råder det inga som helst tvivel om.Nånstans tror jag ännu på människans inneboende godhet och välvilja gentemot "de andra". I alla läger. Jag hoppas den kan komma till uttryck allt mer i samtalen (och jag är den första att erkänna att jag ofta till slut har förlorat tålamodet och svarat likadant när jag har bemötts på mindre trevliga sätt upprepade gånger).Vore inte ett positivt samtalsklimat ett bra gemensamt första mål både för mer traditionella och mer förnyelseinriktade katoliker?

Uppsala ökänt: "mycket cyklar och kristna här"
Fick dagens småleende redan vid frukost då jag ströläste lite i gratis-lokaltidningen.Intervju med nyinflyttad student, som mest av allt ser fram emot korridorsfesterna. Mina lätt roade anmärkningar inom klammer.***Reportern: -Vad har du för bild av Uppsala?Studenten: - En studentstad. Bandyfinalen spelas här. Valborg känner jag till, det firas visst från tidig morgon till sen natt. Och det är mycket cyklar här. Och väldigt många kristna. [Det sista liksom sticker ut.]Reportern: - Kristna? [Man riktigt hör den ultimata förvåningen över svaret.]Studenten: - Ja, de till och med delar ut biblar vid stationen. Det finns Livets Ord och Baptistkyrkan. För att inte tala om Domkyrkan där uppe. [Måste vara hårt att känna sig så trängd av alla kyrkobyggnader - och då har han uppenbarligen inte sett att det finns en katolsk kyrka, och många, många andra kyrkor också.]Reportern: N.N. är själv inte kristen och tror inte att han kommer att bli frälst under de minst fem och ett halvt år han räknar med att bo här. Det ska nog gå bra, tror han. [Det är bara för roligt uttryckt!! Får se om han klarar sig...]

Två krukor
TWO POTSAn elderly Chinese woman had two large pots, each hung on the ends of a pole which she carried across her neck. One of the pots had a crack in it while the other pot was perfect and always delivered a full portion of water.At the end of the long walk from the stream to the house, the cracked pot arrived only half full. For a full two years this went on daily, with the woman bringing home only one and a half pots of water.Of course, the perfect pot was proud of its accomplishments. But the poor cracked pot was ashamed of its own imperfection, and miserable that it could only do half of what it had been made to do.After 2 years of what it perceived to be bitter failure, it spoke to the woman one day by the stream. "I am ashamed of myself, because this crack in my side causes water to leak out all the way back to your house."The old woman smiled, "Did you notice that there are flowers on your side of the path, but not on the other pot's side? That's because I have always known about your flaw, so I planted flower seeds on your side of the path, and every day while we walk back, you water them. For two years I have been able to pick these beautiful flowers to decorate the table. Without you being just the way you are, there would not be this beauty to grace the house. "Each of us has our own unique flaw.~Author Unknown

Påvebrevskommentarer
Ibland får man kommentarer som verkligen värmer och inspirerar...Två sådana väntade i påvebrevsinläggen idag (efter att jag kommenterade artikeln om Louise). De var skrivna av en fri fågel. Kopierar in delar av dem nedan.Tycker inte minst att tolkningen av berättelsen om Maria och Marta är spännande och träffsäker, den öppnar upp aspekter som jag inte har tänkt på i det sammanhanget!***"I just came over from NCR to read your letter. Of course you have not received a reply. The pope wouldn't answer you anyhow but an aide might, but I don't think they want to. It's hard to answer logic and love. It's hard to answer when the way of Jesus is not the way of the Church, so don't expect an answer but do continue to share your letter.""Keep up the good work. You write very nice letters that don't come across harsh as mine would. You have a right to be heard. Jesus asked for questions from his followers. Did he ever in the bible we have pick a woman? Yes! In the story of Mary and Martha. When Mary wanted to be with him rather than serve in typical women's fashion he said to Martha to stop insisting on the old ways for women and to let Mary come join the male disciples. That is just what he said! So he did not want traditional women's roles to come between him and any woman. His way was a new way. It broke all the traditions. Today the Church is trying to hang on to traditions and how women "should be" but Jesus himself would have none of that. Thankyou so much again, for writing your letters. You speak for me as I don't do it well. Keep speaking and don't back down. It is one of your gifts."

Ännu en nunna får nobben
Saken gäller som vanligt frågan om kvinnliga präster, nunnors samveten och den katolska hierarkins försök att göra våld på dessa.Den senaste nunnan som straffas för sin övertygelse heter Louise Akers (skrev tidigare om Sr. Louise Lears). Efter 40 års lång och trogen tjänst.***"After serving as a voice for justice for 40 years in the Archdiocese of Cincinnati and beyond, Sister of Charity Louise Akers has been told by Archbishop Daniel E. Pilarczyk to publicly disassociate herself from the issue of women’s ordination if she wishes to continue making any presentations or teaching for credit in any archdiocesan-related institutions./.../“For four decades I have devoted my ministry to advocating on behalf of the marginalized through religious congregations, justice organizations, ecumenical and interfaith groups” Akers told NCR. “Women’s ordination is a justice issue. Its basis is the value, dignity and equality of women. I believe this to my very core. To publicly state otherwise would be a lie and a violation of my conscience. I love, support and cherish the part of Church that upholds the gospel mission and vision of Jesus.”She quoted the words of Martin Luther, uttered centuries ago: “Here I stand. I cannot do otherwise.”Her stance leaves her unable to make presentations at archdiocesan-sponsored events, to conduct retreats or reflection days, and to teach courses on any subject at sites that are directly related to the Archdiocese of Cincinnati. All have been part of her ministry and service to the church, whether full- or part-time./.../A local supporter is Father Paul Donohue, a member of the Comboni Missionaries. In a personal statement, he said: “It is mystifying to me that the Archbishop of Cincinnati would ask Sister of Charity Louise Akers to refrain from teaching for credit in the archdiocese. Both the archbishop and Sister Louise love, support, and cherish the Church that upholds the gospel mission and vision of Jesus. Both present what the Church teaches. In conscience, Sister Louise must raise questions regarding doctrine. In effect, her questions bring to focus the fact that the Church is a living community of men and women whose understanding develops over time upon reflection. Perhaps, her questions are prophetic. I hope we are not witnesses to a push toward ‘group think.’"Dr. Brennan Hill, former chair of the theology department at Xavier University (Cincinnati), where Akers taught as both adjunct and visiting professor off and on from 1986 to 2004, sees this as a moment that begs for dialogue. “Listening to ‘the signs of the time,’ a central value of Vatican II, we need a lively dialogue about the rights of women in society and in the church. The severe lack of clergy challenges the rights of the faithful to Eucharist and sacramental ministry. Our age calls for respectful and responsible dialogue on many difficult issues. The ordination of women is certainly one of them. Silencing and punishing those who want to engage in this dialogue only serves to weaken the church and push away thoughtful and well-informed believers.”He continued: “Vatican II called for religious freedom, rejected coercion in religious matters and took a strong stand for the primacy of conscience.”"Läs mer här.***Uppdatering:Så här skrev jag just i en kommentar till artikeln:"Louise is not alone...We're many who have had our consciences awakened and feel called to speak out.When change has to happen, the Holy Spirit usually does it this way...Because those who should listen just don't.Prophets are never born out of blind obedience to authority.Change will come. And in the end, it'll all be good. And people in the future will most probably just smile and wonder what all the fuzz was about in our times...Here's a letter I wrote to the Pope about this last year. He hasn't answered yet though..."

Överraskning
Den stora hibiskusknoppen som länge har varit på gång, öppnade sig i morse....Och vilken blomma!Hade glömt vilken färg den har, trodde den var mer åt det röda hållet.Men nej, sprakande brandgul!

Obsessive Compulsive Blog Disorder (OCBD)
Har skaffat mig en ny hobby: att studera psykologi. Bara på amatörnivå, men tycker att det är väldigt intressant!Det började när jag googlade efter något helt annat som jag letade efter material till. Då snubblade jag på en artikel som fick mig att haja till och läsa vidare.Var det inte....? Jo, visst var det en mycket träffande beskrivning av en personlighetstyp som ställer till med en hel del tumult i bloggosfären. Inte minst den kristna bloggosfären - och det är ju den jag har mest erfarenhet av.Diagnosen, som stämmer perfekt in på samtliga de symptom som kan skönjas i skrift, kallas Obsessive Compulsive Personality Disorder (OCPD). Men jag har nu helt fräckt döpt om den lite och blogganpassat den enligt titeln.... :-)Den har egentligen ingenting med det till namnet snarlika Obsessive Compulsive Disorder (OCD) att göra, även om en del symptom kan sammanfalla. Den viktigaste skillnaden är att den som har OCPD inte är medveten om sitt problem. Omgivningen är det däremot."It is easy to spot an Obsessive-Compulsive. They are constantly drawing up and dreaming up lists, rules, orders, rituals, and organizational schemes. They demand from themselves and from others perfection and an inordinate attention to minutia. Actually, they place greater value on compiling and following rigid schedules and checklists than on the activity itself or its goals. Simply put, Obsessive-Compulsives are unable to see the wood for the trees."Den som hela tiden hänvisar till bibel, katekes och tradition i diskussioner, och vill tvinga på andra sin "enda rätta" tolkning av dessa, kan nog känna sig träffad... Och den som litar mer till religiösa ledare/auktoriteter än till sin egen urskillningsförmåga bör också se upp! En envis ovilja att släppa en debatt och kräva svar på detalj efter detalj i det oändliga är en annan varningssignal på att allt inte står rätt till."Because it is a personality disorder, the person with OCPD is comfortable with their high standards and rigid mindset, seeing it as a virtue even though more often than not it hampers success. The person with OCPD will justify actions instead of admitting any sort of problem, because in the person's mind he or she is right."Det här gör att det är omöjligt att diskutera saker. För vem kan tränga igenom det tjocka lagret av absoluta "sanningar" som personen har indoktrinerats med? Där det saknas en självständigt tänkande hjärna är debatt totalt meningslös.Enligt The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), "psykologibibeln", så är detta ett av de vanligaste symptomen (och det för bloggvarianten mest relevanta):"is over conscientious, scrupulous, and inflexible about matters of morality, ethics, or values (not accounted for by cultural or religious identification)."Det handlar alltså om en extremform, inte bara vanlig religiositet, utan det man brukar benämna fanatism.Intressant nog har denna personlighetsstörda typ, enligt någon av artiklarna jag läste, hemliga drömmar om att revoltera mot reglerna som han (det är oftast en man), är så noga med att följa...Tja, det här var bara en iakttagelse som kanske andra som misströstar över bloggdebatten p.g.a. dessa rigida religiösa individer kan vara intresserade av...Och - om någon skulle känna sig träffad - så var inte orolig - det finns hjälp att få!Här och här går det att läsa mer, bl.a. om bakgrund och behandling.Några mer perifera fotnoter i anslutning till ämnet:Någon, minns just nu inte vem, har sagt att nästan samtliga katoliker lider av skrupler (som kan vara en form av OCD) - har själv plågats rejält av det, särskilt i början av min tid som katolik. Vilket inte direkt är konstigt, då förutsättningarna för dessa liksom är inbyggt i själva systemet. Vägen ut ur det är att successivt lämna hjärntvätten och börja tänka själv igen...Både Thérèse av Lisieux och Martin Luther lär förresten ha haft denna skrupulösa form av OCD... Särskilt passande för Thérèse kanske, då det även utgör förkortningen av hennes orden (karmeliterna). På engelska är steget heller inte långt mellan "order" och disorder"... :-)


Annons:

Vill du tjäna pengar på din blogg?

Vet du om att du kan tjäna pengar på ditt bloggande? Genom att publicera annonser från olika affiliatenätverk på din blogg får du provision på den försäljning som dina besökare genererar. Du väljer själv vilka företag och produkter du vill marknadsföra men en enkel tumregel är att hålla sig till sådant som intresserar just dina besökare.

Nedan listar vi olika affiliatenätverk som vi rekommenderar. Besök dem alla och registrera ett konto som "Publisher / Annonsör". Därefter kan du välja och vraka mellan olika program som du vill marknadsföra. Kontakta oss gärna om du har några frågor så ska vi försöka hjälpa dig framåt. Lycka till!


Registrera konto på AdTraction - Har många bra annonsprogram för t.ex. hälsa, skönhet, parfym, smink m.m.